Är lixx helt plötsligt inte trött när jag ligger i sängen men går jag upp känner jag mig trött "/ seeegt
Saknar min älskling gör jag oxå ;( men får träffa honom imorgon :)
Vi ska gå runt på stan och leta efter en gossedjurs pingvin ^^
Ser fram emot utskrivning imorgon :)
Få gå och komma hur man vill och göra vad man vill :3
Just nu sitter jag och röker och har allmänt jätte tråkigt. Har fått en imovane att sova på men den funkar inte "/
Saknar mina föräldrar gör jag också!
Har världens bästa föräldrar som stöttar och hjälper mig med allt. Får så mycket kärlek från dem och saknaden är enorm. Men ska försöka åka dit nån dag snart och säga hej :)
Saknar älskling en massa med <3
Min fluff som har stått ut med så mycket med mig "/
Ibland har han typ fått vara "barnvakt" då jag haft psykos och fått ta bort saker så jag inte ska självskada eller ta överdos. Sett mig skrika och gråta i ångestattacker . Och flertalet gånger fått ringa på ambulans. Kära älskling har kämpat som en galning och själv mått dåligt för att jag mått dåligt. Men döljt det så att inte jag ska må sämre för att han mår dåligt "/
Suttit och sjungit sånger på akuten när jag va hög på morfin och hade magsmärtor från helvetet.
Han har alltid funnits där för mig och kramat och pussat och lagt om sår.
Han är min ängel. Han har kämpat för mig när jag hade gett upp allt.
Han har alltid funnits vid min sida och stöttat och hjälpt och jag har funnits för honom så mycket jag kan:)
Minns en gång då vi satt där jag sitter nu för ungefär ett år sen så sa han: det gör så ont i mig att se dig här. Det måste bli en förändring för snart orkar jag inte.
Det gjorde så ont att höra för mitt i allt mitt dåliga mående så hade jag inte uppmärksammat att han börjat må skit.
Då gjorde jag även en förändring. Iallafall försökte börja kämpa mer och försöka förändra mitt mående. Men det gick inte så bra. Det var först i januari den stora förändringen började.
Jag slutade dricka alkohol och det var det bästa jag kunde göra. För ju mer tiden gick desstu bättre började jag må. Och nu 11 månader senare mår jag bättre än jag någonsin gjort.
Den här inläggningen nu var för en psykos. Men jag har inte gjort mig illa eller är deppig utan i mina psykoser finns det risk för att jag självskadar av ren vana. Nu är det inte för att jag vill utan för att min kropp har lärt sig det och rösterna tar över då och kan inte stå emot i en psykos. Psykos=självskada.
Eftersom jag självskadat sen jag va 14 så är det svårt att bryta. Men jag jobbar på det :)
Nu har jag även börjat känna igen tecken på när en psykos ska komma så då lägger jag in mig i rent självförsvar mot rösterna som tar över helt vid psykosen.
Nån gång i framtiden hoppas jag att jag kan vara hemma om jag får psykos men då har medel att klara av dom.
Helt tillslut vill jg ju hellst vara utan psykoser men antagligen får jag leva med dom hela livet så som med rösterna. Men jag vill bli så stark att jag kan avleda rösterna vid kommande psykoser att do. Inte styr mig och säger att jag ska skada mig.
Vid en psykos är jag i te riktigt medveten om vad som händer men jag kan göra saker ich prata med folk. Men efter ett tag vaknar jag upp och minns inte alls vad som hänt eller vad det pratades om.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer
Bye bye
